I väntans tider

De sista månaderna har inneburit mycket i väntan på. I väntan på våren, ljuset och det gröna, i väntan på att få lite ny energi, i väntan på besked och nu i väntan på nytt besked och vad som ska komma efter det. Jag tycker själv att jag är ganska duktig på att vänta. Lyckas försätta mig i någon slags just nu-bubbla och försöker vara där för att det där väntandet inte ska ta så stor plats. Just nu går det sådär. Jag börjar känna mig olustigt rastlös och ältar och grubblar. Nu vill jag veta. Veta vilken typ av cancer det är, veta hur spritt det är, veta hur goda mina chanser är att klara det här, veta vilken behandling det ska bli, veta hur min sommar ska bli, veta hur mitt liv ska bli. Veta om mitt liv ska bli.

Inget är som väntans tider...