Tuff tuff

Tåget tuffar vidare. Det går bra. Jag känner av sprutan jag tog igår. Det värker, men smärtan håller sig borta. Så det kunde varit värre. Men just idag önskar jag ändå att jag vore någon annanstans. Gärna i klostret på min favorit-ö Amorgos.

Seg söndag

Det känns som om livet går i ultrarapid. Jag somnade före klockan nio igår kväll och har fått hygglig sömn. Låg vaken ett par timmar tidig morgon, men sammantaget godkänt. Hittills har smärtan hållit sig borta. Lite värk, men än så länge ingen smärta. Ska börja ta sprutorna ikväll. Vi får se om jag klarar dem bättre den här gången. Hoppas så klart på det. 

Det är som ett stort vakuum i huvudet. Bara ett stort tomrum som tar plats och det finns inte något utrymme för några tankar. Gissar att de här gifterna inte är så snälla mot mina hjärnceller. 

Nu ska jag ta mig tillbaka till soffan. Eller kanske skulle passa på att gå förbi köket och se till att få i mig lite lunch först? Då hinner jag nog med minst två filmer innan jag behöver maka mig upp igen.

Adios!

Planering

Jag är en planeringsmänniska. Jag älskar att planera. Från stort till smått. Det får mig att prestera maximalt med minimal insats. Det får mig att känna meningsfullhet och ett egenvärde. Jag försöker hela tiden ligga flera steg före. Det ger mig ro när jag har sämre dagar och perioder.

Nu lever jag mitt liv i treveckorscykler. Jag vet att minst en hel vecka går bort där jag vissa dagar bara med nöd och näppe orkar ta en dusch på morgonen och laga mat till mig själv. Men så fort det finns lite, lite ork så kommer även viljan att göra något. Har jag lyckats sätta igång en maskin tvätt och sedan hänga upp den, så har jag iallafall åstadkommit något. Det ger en viss tillfredställelse. Det som många ser som en börda, det njuter jag av att göra.

Det är dag två efter behandling idag och jag orkar fortfarande stå på benen. Jag orkar tvätta lite, jag orkar att sätta igång ett surdegsbröd, jag orkar städa rent i toaletterna. Det kommer ta emot, men jag vill. Och jag orkar.

Veckan före behandling är jag oftast som piggast. Det är då jag kommer ikapp. Det tvättas, stryks städas. Matlistan är planerad så att det blir extra middagar för familjen att värma när jag är out of office. Denna veckan stod det lasagne och köttgryta på menyn. Perfekt att värma. Det finns även ostkaka, kräftor, janssons frestelse, prinskorv och hemrullade köttbullar i kylen tills i morgon då det ska bli en liten kräftskiva på altanen. Det där surdegsbrödet är tänkt att ha sin plats där också. Matlistan för veckan är planerad så att den kan genomföras utan husmor och allt som behövs finns hemma. Jag kan checka ut i lugn och ro. Phu. Jag kan ligga helt overksam i soffan och ändå känna att jag är med i spelet så att säga. Jag tillför något även i min frånvaro. Det gör att jag känner ett egenvärde. Att jag undviker att känna mig värdelös. Det är en slags friskfaktor i sjukdomen.

Har beställt min sista provtagning inför min sista giftinjektion idag. Om 19 dagar ska det göras, dagen innan 20 dagar då den sista dosen gift ska in i min kropp. Det känns ju som en piss i Mississippi vad gäller tid. Tänk vad mycket planeringstid jag kommer få över sedan...

Till sist vill jag önska er alla en trevlig helg. Kanske den sista i sommarens tecken. Andas, värm er och njut!

Förresten jag glömde...

Jag bara måste visa min drömstol till köket. Y-chair av Hans J. Wegner. Över 6000 kr för EN stol är dock betydligt mer än budgeten tillåter. Men man måste ju få drömma... På bilden jag visar här nedan ser ni stolen. Jag älskar även färgerna i rummet. Det skandinaviskt blonda och så det levande gröna. Det är lite ditåt jag vill komma i min färgsättning. Men jag har en tanke om att kanske stoppa in lite, lite blått. Små detaljer som går att plocka bort om man vill, men som kanske, kanske kommer finnas där. Vi får se. Det finns ju lång tid att fundera på sådana detaljer... Håll till godo med min vackra drömstol. Att drömma är trots allt halva nöjet. Eller hur!?

EN GÅNG KVAR!

Fullpumpad med gifter, lullig har ingen aning om hur det kommer att bli den närmsta veckan. Men det är bara EN gång kvar.

Nu en skål med pappas björnbär och sedan en kanna te på altanen.

Over and out.

Det drar ihop sig...

Blodprov i morse och sedan hem och knapra 16 tabletter betapred (kortison). 16 till ikväll. Samma procedur i morgon igen. De har inte ringt från cytostatikamottagningen, så jag hoppas att det innebär att mina prover är godkända och att vi kan köra i morgon enligt plan. Vill verkligen ha detta överstökat.

Jag har en allmänt risig dag idag. Hade egentligen inte alls tid med det eftersom jag hade tänkt att hinna med en hel del innan det är dags att gå in i dimman igen. Skit också. Men är jag riktigt risig en dag, så brukar nästa dag vara något bättre. Så jag hoppas på morgondagen. Det är ju inte förrän alla de där döda cellerna cirklar runt i kroppen och vill ut som det börjar jobbigt, behandlingsdagen brukar vara förhållandevis ok.

En viss oro finns inför den kommande smärtan. Ska jag fixa sprutorna den här gången utan att det blir allt för jobbigt? Blir det allmänt lite lättare andra gången, precis som med förra giftet? Kommer jag klara smärtstillande den här gången? De svaren har jag om en vecka.

Även om det finns väldigt tuffa bitar med allt det här, så finns det även positiva sådana. Jag har hittills sluppit andra komplikationer, framförallt infektioner. Att få feber över 38 grader innebär att man måste utreda varför. En infektion i kroppen innebär antibiotika och ofta även sjukhusvistelse. Det har jag sluppit. Hittills. Det är jag tacksam för. Så trots att min kropp är väldigt svag i flera avseenden så ser jag också den som väldigt stark i andra. Jag tycker också att jag har varit ganska stabil mentalt förutom den svackan jag hade efter första behandlingen. Orsaken till detta är att det inte varit riktigt lika jävligt de övriga behandlingarna. Och jag har fått flera dagar då det finns lite ork i kroppen. De dagarna återhämtar jag mig mentalt. Det här dagarna är väldigt viktiga för att jag ska orka. För det är så att vissa dagar är lite för jobbiga och de klarar man med vetskapen om att det kommer bättre dagar.

Behandlingsdag i morgon. Näst sista behandlingen. Jag biter ihop och hoppas att kommande 1 1/2 vecka ska gå fort.

På återhörande.

Redan söndag

Tiden går fort när man har roligt! Jag har spenderat slutet av veckan med att städa. Jag har numera putsade fönster, nytvättade gardiner, mattor och ett ordentligt städat hus. Känns helt underbart. Så nu ska jag ta det ganska lugnt några dagar innan det är dags för nästa drabbning. Om allt går enligt planerna så är det på torsdag. Så nästa helg har jag bara en gång kvar med gifter. Det kommer säkert vara en klen tröst just nästa helg, då jag högst sannolikt kommer ha det ganska kämpigt. Men det blir lite lättare när man börjar se ljuset i tunneln...

Sa jag att jag skulle ta det lugnt förresten? Det är kanske inte riktigt sant. Jag försöker hålla mig sysselsatt så gott det går. Jag tänkte att jag skulle plocka lite lingon och stöka lite i köket i veckan som kommer. Men det blir i lugn takt och med njutning.

Idag tänkte jag bjuda på chokladpudding till kvällen. Jag har ett enkelt och mycket gott recept som jag tänkte dela med mig av idag. Testa själva och njut!

3-4 portioner (6 enligt receptet, men då vill man gärna ha lite till...)

2 gelantinblad
5 dl gammaldags mjölk
1/2 dl majsstärkelse
1/2 dl rårörsocker
2 msk kakao
1 tsk vanlijsocker
100g mjölkchoklad

Vispgrädde till servering

Låt gelantinbladen ligga i kallt vatten i ca 5 min. Häll mjölken i en kastrull och vispa ner majsstärkelse, råsocker, kakao och vaniljsocker. Värm och låt sjuda under vispning tills den tjocknar lite. Rör i gelantinbladen. Bryt/hacka choklads i bitar och rör ned tills den har smält. Häll upp i lämpliga portionsskålar. Låt stå i kyl minst 2 timmar. Vispa grädden lätt och servera till.

Ha en skön söndag!

Vardagssemester

Nu är skolorna igång igen! Det innebär att jag (äntligen) får lite egen tid i lugn och ro på dagarna. Det ska verkligen bli skönt att få ägna dagarna åt mig själv. Få lite struktur på tillvaron. Middag klockan fem. Få vara förgiftad i ensamhet.

Och så är jag så jäkla städsugen. Jag vill liksom städa från topp till tå. Få det riktigt rent. Drivet finns där, men kroppen orkar inte riktigt i det höga tempot som hjärnan vill. Jag har börjat lite smått med att tvätta mattor med högtryckstvätten. Jag skulle helst vilja putsa mina fönster. Kanske ska försöka mig på det idag. Ibland räcker det inte riktigt till med bara vilja, även om man når ganska långt med den.

Men jag börjar med en kanna te och så får vi se hur det blir efter det.

Och för att inte tappa kökstråden så bjuder jag på en bild på en diskbänk. Vår diskbänk kommer bli 3100 mm lång med två hoar, men jag vill att ni ska få se hur tjock eller jag snarare tunn den kommer att bli. Även här blir det en kompromiss. Helst hade jag velat ha 4 mm flytstål (=massivt rostfritt stål) men det blir alldeles för dyrt tyvärr och det får bli en hyfsat tunn variant som är limmad på en tunnare spånskiva. Vi är nöjda med det. Troligen kommer även bänkskivan på köksön vara rostfri. Av kostnadsskäl. Men vi är nöjda med det också.

Ha en bra dag!

Det tar sig

Nu känner jag att jag börjar återhämta mig något. Framför allt sover jag oförskämt bra, vilket är tacksamt.  Men jag är fortfarande väldigt sliten. Fortfarande ont i ryggen och jag känner mig svag och kraftlös i kroppen som ständigt värker. Är även spänd i huvudet och går med en konstant lätt huvudvärk. Jag får även rysningar i kroppen, vilket dock inte är speciellt plågsamt. Taxotere/docetaxel (vet ärligt talat inte vilket som är rätt benämning) är ett slags nervgift och det känns. Jag håller tummarna för att det inte kommer ge några bestående men. Jag har ju två behandlingar kvar.
Och om allt går enligt planerna så är den sista behandlingen om exakt en månad idag! Jag har nog aldrig längtat så mycket efter månaden oktober som jag gör i år! För då är det över. Jag kommer till och med på mig själv med att längta efter behandlingen nästa vecka, bara för att jag vill ha den överstökad.

Och så lite köksuppdatering.
Nu är i princip allt planerat och klart, in i minsta detalj. Belysningen har varit lite knepig att få till,  men nu tror vi att vi vet hur vi vill ha det. Och lite glädjande så blir det några tusenlappar under den förut generösa belysningsbudgeten. Det har inte varit helt lätt att få till en bra och snygg belysning över den långa diskbänken då det inte blir några överskåp på väggen, men vi tror vi är nöjda med dimbara spotlights i taket. Troligen i form av dem på bilden nedan som jag haft span på en längre tid. De blir lite mer markerade. Infällda spotlight känns liksom inte riktigt bra. Andra alternativ har varit att ha lampor på väggen. Det alternativet har vi helt avfärdat. Ett alternativ som kvarstår är att ha hängande lampor, men just nu känns det här alternativet bäst. Det kommer även bli infällda spotlights längs med högskåpen och murstocken som kommer att fungera som stämningsbelysning.

Men precis som med färgsättningen så behöver det inte huggas i sten exakt vilken belysning det blir. Springer jag på något som är bättre så...

Jag har även kollat in en fjäderlampa som jag kan tänka mig att hänga över matsalsbordet. Men det är väldigt öppet i nuläget. Jag gillar fjädrarna eftersom de tillför lugn och mjukhet till köket som i sin grund har en industriell känsla vilken jag vill lätta lite på genom val av möbler/inredning och växter.

Längtar verkligen till oktober...

Phu

Onsdagen blev en olidlig smärtdag. Dessutom reagerade jag på och blev jag ännu sämre av att ta smärtlindrande så det blev lite tröstlöst där ett tag. Jag bestämde på eget bevåg att inte ta fler sprutor, eftersom jag inte kunde tänka mig att fortsätta med den smärtan i flera dagar till. Men jag tog tre av fem och det får vara bra så. Det behöver inte bli alls lika illa nästa gång och jag ska göra mitt bästa för att stå ut då.

Men nu är jag på återhämtning. Idag har jag inte behövt ligga i tv-soffan, utan har vilat på altanen och lyckats vara på benen en hel del. Det jag längtar efter mest just nu är att få städa. Ska försöka börja lite smått i morgon.

Annars så fortsätter köksplaneringen. Har hittat ett så himla snyggt klinkers till golvet (Golvabia Musqat vit 60x60 cm). Gah! Vita väggar till det. En vägg kommer att bli vår murstock som ska putsas upp och den är tänkt att målas med en kalkfärg som heter kalklitir som ger en lite råare betongkänsla. Har inte riktigt bestämt i vilken färg ännu, men jag vill nog ha den i en något mörkare nyans än golvet. Jag tror att färgsättningen börjar ta form.

Här nedan är väggen målad med kalkitir i färgen San Saccaria. Från början hade jag tänkt att vi skulle måla hela köket med kalklitir. Jag har dock tagit mitt förnuft till fånga (=lyssnat till min käre make) och väggarna ska (nog) målas i en avtorkbar färg istället. Men murstocken ska få sin kalklitir. Vi kan väl kalla det en kompromiss...

Det kommer kanske bli lite tjatigt det här med köket, men jag står inte ut med att bara skriva om tråkigheter. Och just nu är jag lika uppfylld av köket som av att må pyton, så de får väl slåss om utrymmet här också tänker jag.

Tråkigheter och roligheter alltså.

Fortsatt smärta

Det blev lite bättre igår. Jag kände att det var på vändning. Men så vaknade jag inatt. Så grymt ont. En annan slags smärta som liksom tryckte sig fram väldigt påtagligt. Så idag är jag sämre igen. Både kroppsligt och vad gäller smärta. Kan vara biverkningar från de där sprutorna jag tar. Ingen aning faktiskt. Som grädde på moset är hela jag full med svamp. Det är skördetider så att säga. Det märks mer än det besvärar mig (tack och lov) och jag har beställt en extra sort med probiotika som jag ska komplettera med den jag redan tar. Ska dra igång lite oil-pulling idag efter frukost också (= munskölj med antibakteriell olja). Kokosoljan är bra just mot svamp och jag får se om det blir bättre. Får nog använda den lite förebyggande också inför nästa omgång.

Jo, för jag planerar liksom ändå för en nästa omgång. Som jag hoppas blir lite mildare. Just taxotere som jag får nu är en ganska kraftfull sort och har jag kommit så här långt, så vill jag liksom inte gå miste om dess fördelar som jag tror är ganska betydande. Framförallt när det handlar om att förhindra eventuella metastaser.

Ärligt talat vet jag inte vilken sort som är värst. Den första (FEC, fast jag fick inte F:et) var ju grym på sitt sätt. Jag känner mig klarare den här gången, slipper illamåendet hittills även yrsel och overklighetskänslorna. Med taxotere är det smärta. Och svamp. I mängder. Ställningen dem emellan är oavgjord. Det går inte att välja mellan pest och kolera.

Nu lite frukost och sedan en dag i TV-soffan. Ett Stolthet och fördom-maraton känns som en passande sysselsättning idag.

Två gånger kvar.

Adios amigos!

Klagomål

Det är inte utan att jag har vissa klagomål på det här senaste giftet. Jag har ett par grymma dagar bakom mig där ont i kroppen har nått en helt ny nivå. Fy alltså vad ont jag har! Överallt. Både mjukdelar och skelett. Jag hoppas att det blir lite bättre idag. Ska försöka stå upp en stund och göra frukost nu. Om det går. Och angående de där sprutorna jag ska ta, så klarar jag det inte själv. Maken assisterar och jag var en riktigt snäll patient igår. 

Dagens utmaning är nu att ta sig från sängen till köket och sedan vidare till soffan. Det blir en dag i tv-soffan idag. Igen.

Nytt gift, nya erfarenheter

Jaha. Då har jag fått lite nya gifter i kroppen. Känns lite annorlunda. Har väldigt ont i kroppen, är ordentligt avtrubbad, yr, tung, seg och allmänt risig. Det här giftet känns i munnen också. Lite blåsor på tungan, maten smakar konstigt. Men jobbigast är nog att jag har så ont i kroppen. Och att jag ska börja ta spruta ikväll för att stärka benmärgen med samma biverkning känns inte speciellt uppmuntrande. Sammanfattningsvis så är jag lite gnällig och längtar efter bättre tider. Två gånger kvar. Två gånger.

För att fira att behandlingen börjar gå åt rätt håll (=slutet) så har jag nu fått med maken på att vi (äntligen) ska dra igång vårt stora köksprojekt.
Tanken var ju att det skulle vara färdigt snart, men av förklarlig anledning så har det blivit uppskjutet. Så i oktober planerar vi att det ska dra igång. I oktober är det färdig-förgiftat och den mörka, dystra, tråkiga årstiden kommer. Perfekt timing för ett större projekt. Men för att kunna dra igång projektet i oktober, så kräver det en hel del förberedelser. I princip allt måste ju vara färdigt i huvudet. Eftersom projektet varit levande en lång tid nu, så är det finplanering det handlar om. Nog så viktigt. Och perfekt att fokusera tankarna på när man regelbundet förgiftar sin kropp.

Det är fantastiskt att få känna den tillfredsställelse det innebär att "springa på" DEN köksfläkten. Som  liksom sätter prägel på hela köket. Och som spräcker vitvarubudgeten med 18 000 kr. MEN, så lyckas jag hitta den i Tyskland 7500 kr billigare, där man även kan beställa andra vitvaror jag redan tittat ut till ett väldigt förmånligt pris och vips så är budgeten bara sprängd med 5000 kr. Nja, kanske 6500 kr för att vara exakt...

Jamen ni ser! Den är ju självklart i vårt nya kök. Ett kök som kommer bli väldigt öppet, ljust, vitt, avskalat men som ska mjukas upp med inslag av natur. Lite som bilden nedan, fast lite mindre av det ljusa och lite mer av det naturliga. Lite mer levande. Typ.
Ja nu vet ni vad jag fyller mitt huvud med. Gifter och köksplaner.

Snart dags

Har proppat i mig kortison sedan igår och är så där lagom rosig på kroppen. Sömnen gick hyfsat, men jag sov lite oroligt och vaknade till flera gånger. Nu är det snart dags för frukost och ytterligare 16 tabletter kortison. Ja och så snart giftet då förstås. Ny sort.

Min gissning är att min kropp kommer reagera som vid gång nr 2 ungefär. Nytt gift och nya celler som ska dö, men inte så illa som första gången. Hoppas jag. Sedan är biverkningarna av själva cellgiftet lite jobbigare för just den här sorten. Så tycker iallafall 90%. Med en himla otur kan man åka på nagelavlossning eller en kraftig allergisk reaktion (det är därför man högdoserar med kortison innan). Lite vanligare biverkningar är problem med slemhinnor. Inte så roligt det heller, speciellt när det handlar om de som sitter i mun och hals. Kan bli lite jobbigt att äta då. 

Nu dags för frukost + det där kortisonet.

Ha en bra dag i solen!

Tick tack

Tiden tickar på. Jag har varit hyfsat på benen i veckan och sedan vi kom hem från husvagnsutflykten så har jag spenderat en stund varje dag ute i blåbärsskogen. Jag, pallen och en riktigt bra ljudbok (eller två). Det är inte fy skam.

Tre dagar kvar innan det är dags igen. Behandling nummer fyra. Tio liter blåbär och lite städning ska hinnas med innan dess. Om jag får en riktigt pigg dag så ska jag nog fanken ge mig på att putsa mina fönster också. Det har nämligen inte blivit gjort i år och skulle verkligen behövas. Men jag säger som greken vi hyrde rum hos på Kreta när vi bad honom att byta glödlampa i vår utelampa; "Maby today. Maby tomorrow. I don´t know...!?"

Som om det inte vore nog, så verkar det som om sommaren kommer till oss. Hej och välkommen sköna sommar! Jag tänker stå med med bikini och öppna armar i morgon. Äntligen!

Simma lugnt.