Aj!

Jag nyper mig själv i armen emellanåt. Och det gör ont. Jag drömmer inte, det ÄR sant att jag slipper pumpa kroppen full med gifter fler gånger. Det är en sådan obeskrivlig lättnad att slippa. Jag blir lika lycklig varje gång jag tänker på det. Som att ha vunnit högsta vinsten ungefär.

Jag har börjat med min yoga. Väldigt försiktigt. Två solhälsningar och några andra övningar. Kroppen orkar inte så mycket och det är mest mjölksyra i musklerna men det är bara att kämpa på.

Idag finns det inte så mycket ork. Det blir mest vila, men jag ska försöka mig på lite städning/rensning. Det är en del förberedelser inför köksprojektet och jag försöker dra mitt strå till stacken.

Och så tänkte jag dela med mig av dagens tips.
Den här veckan kostar det 18kr för två paket stimorol/V6 på Ica supermarket. Köp sex stycken (=54kr), ta kort på kvittot och skicka som mms till 076-686 12 12. Du får en värdekod för en biobiljett tillbaka. Det finns 5000 biobiljetter i potten och gäller t  o m 31/10. Det funkade utmärkt igår då sonen fick sin biobiljett :) Så 54 kr för 6 paket stimorol/V6 och en biobiljett. Tummen upp för det.

Och vad tror ni om den här stolen?

Tillsammans med det här bordet?

Hmm...

Att städa bort

Måndag och ny vecka. Igen. Jag har haft en skön helg i Borgholm. Orkade inte ta mig utanför campingen, men det hade jag heller inte räknat med så det kändes helt ok. Öland levererade som solens och vindarnas ö. Vi hade två fina Kabe-husbilar parkerade bakom oss så både maken och jag både dreglade och drömde om en fin husbil...

Igår var den piggaste dagen på en lång tid och jag känner att det verkar lovande även idag, därför planerar jag att städa under veckan. Att städa kan vara enormt befriande och ha en god terapeutisk effekt. Precis vad jag behöver. Husvagnen ska städas ur inför vinterförvaringen, källaren behöver både städas för att bli ren och rensas inför att vi ska bygga vårt provisoriska kök. Så när det finns kraft så kommer den att läggas där. Eftersom väderprognosen ser lysande ut, så är det även en del altanhäng inplanerat under veckan. Jag tänker utnyttja eftermiddagarna då solen står på och det är sommarvärme därute.

Sammanfattningsvis en positiv känsla inför veckan. Det är bara att sparka igång!

Utmana ödet

Jag sa ju att jag skulle vara lite försiktig med att träffa folk med tanke på smittorisken. Det tar jag tillbaka. Snart parkerar vi husvagnen på Kapelludden i Borgholm för en helg i skördefestens tecken. Servicehus och massvis med folk. Jag är laddad med handsprit. Och faktum är att jag är lite för trött för att orka ta mig till folksamlingarna i Borgholm, så jag kommer inte röra mig i några större folkmassor. Jag tänker att trevligt sällskap av familj och goda vänner gör mer gott än skada. Det är värt en chansning iallafall.

Jag har en kvinna från Jehovas vittne som regelbundet kommer till mig. Ibland ensam och ibland med sällskap av någon annan. Vi har alltid givande samtal. Och varje gång blir jag lite klokare vad gäller tro och existensiella frågor. Igår berättade mitt vittne att de tror att Gud har ett namn och det är Jehova. Att hen har ett namn gör honom till en personlig gud. Det står 7000 gånger i (deras version av) bibeln. I Jesaja 42:8 säger Gud "Jag är Jehova. Detta är mitt namn." Betydelsen av ordet/namnet Jehova är "att vara" eller "jag är". Judarna undvek att nämna Guds namn och det har därmed även fallit bort inom kristendomen. Vi har olika titlar som vi använder när vi benämner vår gud: Gud, herre, fader osv, men vi har inget namn på hen. Varför? Nu kommer jag till poängen. "Fader vår som är i himlen, helgat varde ditt NAMN..." Hur då? Varför? Om hen nu inte har något namn...

Jehovas vittnen har en poäng. Just saying.

Mitt i veckan

Det är sega och tunga dagar, men jag är på återhämtning nu. Det går åt rätt håll. Jag blev utslagen efter den första skit-sprutan och orkade knappt röra mig ur fläcken i måndags. Jag stoppade där. Är lite nojig över att få en infektion, men det går bara inte att fylla på med fler sprutor när jag blir så dålig. Så jag ska försöka vara lite extra försiktig med att träffa folk nu i ett par veckor, innan kroppen förhoppningsvis börjar sin återhämtning.

Återhämtning ja. Det har varit många tuffa månader. Kropp och själ är trötta och sargade. Även om behandlingen är långt ifrån färdig, så är (förhoppningsvis) den allra tuffaste biten över och jag kommer till viss del kunna slappna av lite. Jag vet att det är då jag ska hantera den mentala svackan. Jag vet att jag måste jobba aktivt med återhämtning på flera plan. Varje del av mig måste få göra sig hörd. Kropp och själ. Min plan är att kroppen ska få uppmärksamhet genom försiktig yoga. Jag börjar med några minuter varje dag. Försiktigt. Och avslappning. När kroppen får uppmärksamhet så får själen lite vila.

Och så en distraktion. Köksprojektet. Ett kreativt och konstruktivt arbete att fokusera tankarna på. Att  förverkliga en inre målbild.

Sedan behöver jag komma tillbaks till den vanliga vardagsstrukturen. Att ge varje dag ett meningsfullt innehåll anpassat efter dagsform. Komma in i gamla rutiner helt enkelt. Hitta gnistan.

Livet går vidare. Med lite rädsla. Rädsla för cancer. Rädsla för att döden ska komma för tidigt. Men också med en försiktig glädje och förväntan. Förväntan om livet.

Det där med sista gången

Trots att jag inte alls kände mig mentalt förberedd för den här sista omgången med gifter och att jag helst hade velat lägga mig ner på golvet och gråta som ett barn för att slippa, så känner jag mig nu ganska lugn. Jag tänker att det faktiskt ÄR sista gången och det känns som om jag har övertaget över gifterna och tänker för mig själv "passa på att plåga mig medan ni kan...ha ha". Det ger en viss styrka faktiskt. Kanske det där lilla jag behövde just den här gången. Så trots att det är en pest och pina, så känner jag mig samtidigt tacksam och lycklig.

Igår var en ganska ok dag. Jag blir väldigt lugn i kroppen när jag är nyförgiftad med den här giftsorten, känner mig lite drogad nästan. Idag är jag betydligt tröttare, har lite mer ont i kroppen och känner mig ganska avtrubbad i hjärnan och lite yr. Jag anpassar mig efter det och kommer ta det ganska lugnt. Kolla på Hela Sverige bakar eftersom jag somnade innan det började igår, lyssna färdigt på den nya Milleniumboken - troligen liggandes på altanen. Dagens arbete blir att hänga en maskin tvätt på tork. Ja, det är nog ungefär vad som blir gjort idag. Denna dag som präglas av tacksamhet. En tacksamhet som jag behöver de där riktigt tuffa dagarna som jag vet kommer snart. De där riktigt tuffa dagarna som kommer för sista gången...

Att se ljuset i tunneln

Nu är jag inkopplad med det sista giftet. Det är obeskrivligt skönt att vara vid slutstationen för den här tuffa behandlingen. För det är och har varit extremt påfrestande och jag känner mig både mentalt och kroppsligt väldigt sliten och sargad. När september är slut så räknar jag med att de värsta efterdyningarna av den sista behandlingen ska vara över. I oktober ska jag påbörja min återhämtning och få möjlighet att slicka såren. 

I oktober kommer jag också påbörja strålbehandlingen. Fem veckor av daglig strålning (mån-fre). Hade läkarbesök idag och önskade att min hormonbehandling skulle påbörjas när strålningen avslutats och inte samtidigt. 

Jag försökte även förhandla bort mina sprutor, men värdena är pressade så jag får väl köra på tills det tar stopp den här gången också. Suck. 

Förgiftad för sista gången alltså. Hade jag druckit alkohol så hade champagne varit på sin plats, men ett leende på läpparna och lättnaden över att snart fyra månaders behandling är över känns som belöning nog😊

Ta hand om er! 

Köket

Jag har lite kökslängtan nu. Vill gärna komma igång och drömmer om hur fint det blir när det sedan är färdigt. Vi har en tidsplan som sträcker sig ända till våren. Eftersom maken ska göra det mesta själv, så måste det få ta tid. Vi kommer flytta ner vårt kök till källaren under tiden. Då kan vi ta välbehövliga pauser under byggtiden. Visa av tidigare erfarenhet, så vet vi att man inte kan tillbringa all sin tid med att bygga/renovera. Man behöver ta paus emellanåt och låta annat ta plats också. Livet.

Nu ska det liksom inte bara bytas köksinredning. Det ska byggas om från grunden. Vi förberedde för många år sedan med att bygga ut 15m2 och det nya köket kommer bli sammanlagt ca 30m2. Vid utbygget står det fortfarande en yttervägg. Den är bärande, så det ska dit en limträbalk för att stötta upp när väggen rivs. Det är det första som ska göras. Efter det ska det rivas, golvet i den gamla delen riktas upp, väggar och tak gipsas, läggas golvvärme osv. När allt detta är gjort så kan vi börja själva uppbyggnaden. Gissningsvis någon gång efter jul...? Ja, vi får se.

Och som ni nu förstått så kommer jag tjata om detta under en ganska lång tid. Ska ta lite bilder under byggtiden också så att ni inte missar något väsentligt. Hemska tanke.

Till sist bjuder jag på lite bilder av de vitvaror som kommer att synas. Diskmaskin, kyl och frys blir integrerade och "osynliga".

Snart oktober...

De e måånda morron..

...å mitt huvud känns så tungt. (Gräsänklingsblues av P. Ramel)

Avverkade födelsedagskalas igår. Jag var riktigt risig på morgonen och bestämde mig för att strunta i att baka wienerbröd som jag hade tänkt. Men ganska snart piggnade jag till och då ångrade jag mig, så det blev till slut 15 vackra och goda wienerbröd till fikat. 14-åringen hade beställt grillat, potatisgratäng, rödvinssås och tzatziki till middag. En grekisk sallad och nybakat surdegsbröd lades till. Jag hade förberett spareribs i ugnen ett par dagar tidigare och gjort en glacé/bbq-sås. Den penslar man på när man värmer upp ribsen på grillen. Innan dess hade vi helgrillat en rostbiff till ca 60 grader. Det blev ett fantastiskt gott kött. Så mört så det smälte i munnen. Mmm.

Det är ju idag själva födelsedagen är och jag har erbjudit sonen att välja middag även idag. Jag förslog pizza, fläskfilé med vitvinssås, spagetti carbonara och annat som sonen gillar. Men icke. Hans val blev makaroner med mamma Scans köttbullar. Hmm. Lite emot mina principer att köpa färdiglagade köttbullar, men jag får väl göra ett undantag just idag. Det finns ju lite grekisk sallad kvar sedan igår för den som vill komplettera med lite näring.

Det har varit lite tyst om köket här ett tag. Man kan säga att vi befinner oss i väntans tider. Projektet ska igång i början av oktober och vi känner oss väl förberedda. Det har blivit ett litet sido-projekt i väntan på det stora projektet. Garaget. Det har fått en ny garageport och ska även få lite ny puts runt om. Så vi sitter inte och rullar tummarna om ni trodde det. Maken jobbar och jag arbetsleder. Som vanligt. Funkar utmärkt.

Jag önskar er en bra start på veckan!

Känna sig förberedd

Jag är redo. Redo för sjätte och sista säsongen av Downtown Abbey. Har utnyttjat de där  soffliggardagarna efter varje behandling till att kolla igenom alla tidigare säsonger av serien. Nu längtar jag efter den avslutande säsongen som enligt dottern ska ha premiär i oktober.

Måste säga att hösten faktiskt ÄR en ganska trevlig årstid. Man kan frossa i nyskördad frukt, bär och grönsaker. Lägga in rödbetor och gurkor, koka sylt, fylla frysen med egenplockade bär och göra äppelpaj. Sedan är det ganska mysigt att få krypa upp i soffan, tända lite ljus och titta på TV. Jag har lärt mig att gilla hösten mer och mer de senaste åren. Försöker att inte tänka på att den föregår den årstid som jag helst vill vara utan. Vintern. Hösten är en tid då man slappnar av och varvar ner. Och så leder den till julen. Jag älskar julen eftersom jag får gå all in då och göra det jag älskar att göra - stå i köket och laga mat, baka och göra praliner. Just denna höst känns lite extra välkommen. Cellgiftsbehandlingen avslutas och vi ska bygga ett nytt kök.

Behandlingen ja. Fem dagar kvar. Jag är inte redo. Känner mig fortfarande alldeles för sliten sedan förra omgången. Det finns liksom ingen kraft. Kroppen är så trött nu. Jag behöver lite fysisk ork för att återhämta mig mentalt och det har inte blivit så den här gången. Så trots att det är sista behandlingen, så känns det väldigt motigt. Det jag fruktar mest är faktiskt sprutorna. Biverkningarna  av dem är lite för tuffa. Nej, jag är inte alls redo.

Trots att kroppen inte alls vill så är jag iallafall igång. Förmiddagen har bestått av stryktvätt och de sista avsnitten av Downtown Abbey. Nu ska jag göra lunch. Efter det ska det städas av här hemma. I morgon ska det nämligen kalasas . Sonen fyller 14 år på måndag och ska firas i morgon. Så jag har verkligen inte tid att sitta här längre.

På återseende!

Att visa skalpen

Hemma har jag gått utan huvudbonad de senaste veckorna. Häromdagen hann jag ut genom dörren på väg till affären när jag kom på att jag glömt ta på mig en mössa. Jag tvekade om jag skulle ta på den, men bestämde mig sedan för att göra det. Idag skulle jag iväg på ett möte på morgonen och kom på när jag satt mig i bilen att jag glömt mössan, men den här gången struntade jag i att hämta den. Senare under dagen åkte jag även till affären, då medvetet, utan mössa.

Jag konstaterar att folk tittar mer när jag inte har mössa på mig. Med mössa tittar en del lite försiktigt, men utan mössa är det flera som "hajar till". Framöver kommer det nog bli lite blandad kompott. Jag tar mössa på mig när jag känner för det eller låter bli. Snart kommer det ju bli lite kallare och då vill jag nog ha mössa för värmens skull. Om ytterligare ett tag när håret vuxit en bit, så vill jag förmodligen helst ha mössa på mig hela tiden för att dölja ett bångstyrigt hår.

Den absolut största fördelen med att vara utan hår är när man ska duscha. Man kan stå och njuta av en varm dusch varje dag, stiger ut, tar ett varv med handduken och så är man liksom färdig. Så himla behändigt. Med längre hår tvättade jag varannan dag och duschade bara kroppen den andra dagen. Men det är inte riktigt lika skönt som att få vatten även på huvudet. Och ett blött hår måste ju torka vilket tar en stund. Det krävs dessutom två handdukar när man har hår och bara en när man inte har så mycket.

Nu bjuder jag på en selfie. Som ni ser så har jag ett lager med fjun på huvudet. Håret har börjat växa sedan jag bytte gift-sort. Jag har tappat lite ögonbryn och ögonfransar, men har fortfarande inte blivit helt utan. Min käre make tycker att jag ser ut som Smiegl. Jag tycker inte så mycket. Men jag ser fram emot att få tillbaka lite krulligt hår på huvudet och få ha en frisyr så småningom. Tills dess gillar jag läget.

Sommar igen

Jag har bosatt mig ute på altanen klädd i bikini. Suger ut det sista av sommaren. Det finns fortfarande inte så mycket ork, så man kan säga att jag har planeringsdagar. För något måste man ju sysselsätta sig med. Så nu finns det en matlista för 8 veckor framåt, handlingslista för både veckohandling och storhandling och så är veckans arbete inför sonens födelsedag planerat och utspritt över veckan. Det jag väntar på nu är ork att genomföra det jag har planerat. Känner mig helt urlakad och tömd på energi. Och som ni hör så är humöret därefter, gnälligt och nedstämt.

Det som lyfter humöret något är alla samlar-kampanjer som sätter igång nu i höst. Köp fyra Lindt choklad och få två lyktor från Iittala kastehelmi. Ja tack. Köp fyra paket kex från Göteborgskex och få två vinglas från Iittala. Ja tack till det också. Samlar man 12 läkerolaskar så kan man få ytterligare två vinglas. Ja ni fattar. Det är sådant man sysslar med när man är rik på tid och fattig på energi. Lite spänning i vardagen.

Nu en kanna te och lite frukt på altanen. Mot sommaren!

Vad är en bal på slottet?

Det är sega dagar. Livet är liksom till salu. För halva rea-priset. Och när jag tänker att jag bara har en gång kvar nu, så känns inte det speciellt uppmuntrande. Mest betungande. Vill göra en massa, men får ändå inget gjort. Som att gå omkring i sirap och känna sig allmänt missnöjd.

Dagens roliga är att vi köpt en balklänning till dottern. Vi fyndade en klänning för halva priset från en designer som heter Tadashi Shoji. Vi kom undan med en mycket skälig summa trots dyr dollar och frakt. Jag började direkt att grovplanera lite inför det hela och insåg att det kommer att kosta en och annan krona, så det känns inte fel att sprida ut kostnaderna lite. Höjdpunkten för mig blir studentskivan. För att planera och laga mat till en sådan tillställning är ta mig fanken det roligaste jag vet!

Nu blir det en kanna te och säsong 5 av Downtown Abbey som nyligen kommit ut på Netflix. Måste vara väl förberedd när sjätte och sista säsongen har premiär  nästa månad :)

Adios!

Hitta rätt köl igen

Det blev en riktigt tung dag igår. De där sprutorna gör mig sämre än vad gifterna gör. Det fick stanna vid tre stycken injektioner den här gången också. I natt är första natten sedan behandlingen som jag fått en god natts sömn. Så skönt att vakna vid halv sex och inse att jag sovit hela natten. Idag börjar återhämtningen. Det finns tillräckligt med ork för att ligga på altanen, tvätta och hänga några maskiner tvätt och ringa ett och annat telefonsamtal. Det blir nog mest stilla planering för vad jag vill göra när kroppen börjar komma ikapp igen. Eftersom sonen fyller år snart, så  innebär det att jag bland annat tänker unna mig en av mina favoritsysslor - att baka.

Det lutar alltså åt lite bakplanering på altanen idag :)

Smärta

Och så kom smärtan. Jäkla sprutor! Har sovit oroligt med jobbiga drömmar hela natten blandat med smärta. Det är något lättare än förra omgången, men tanken på att fylla på kroppen med mer smärta känns inte aktuellt. Skit också.