lördag 25 mars 2017

Trevande

Jag vet att jag är ganska dålig på att skriva här. Har en ambition att dela med mig av djupare tankar, men de där ambitionerna blir väl lite väl höga och istället blir det inget alls.

Efter senaste beskedet att det spritt sig vidare till levern har jag mentalt tagit mig ett steg närmre döden. Jag gråter varje dag. Det bara kommer. Varar en kort stund och sedan fortsätter livet som vanligt igen. I somras trodde jag inte att jag skulle leva året ut. Nu hoppas och längtar jag efter en sommar där jag får vara pigg och levande. Och gärna en bit in på hösten så att jag  får njuta av skördetiden. Och kanske var inte förra julen min sista jul...?

Jag känner lite panik över allt jag skulle vilja hinna med att göra. Det är ju omöjligt att hinna kompensera för de där 30-40 åren som man hade önskat att man hade kvar, men jag har ändå förmånen att faktiskt styra upp och se till att avsluta på ett bra sätt. 

Fördelen är att man ser till att få vissa saker gjorda. Det går liksom inte att skjuta upp saker och ting. Jag ser till att träffa mina vänner. Det är bitterljuvt, eftersom man inte vet om det är sista gången man ses. I princip alla påpekar hur pigg jag ser ut. Och jag är ju förhållandevis pigg, men jag är rädd att bilden blir lite skev och att det blir lite chockartat när jag inte finns mer. Klockan tickar.

Det gäller att vara så levande som möjligt. Att njuta. Det gör mig så innerligt glad. Och lika innerligt ledsen. Arg. Lycklig. Olycklig. Förväntansfull. Nyfiken. Rädd. Tacksam.

Jag kommer inte ihåg vad jag skrev i förra inlägget, så det kan hända att det blir lite upprepning, men så här är läget just nu:
Skiktröntgen i januari visade att cancern spridit sig vidare till levern. Det finns även en prick på lungan som är oklart vad det är. Skelettstatusen är fortfarande oförändrad förutom en liten fraktur på vänstra bäckenet. Inget jag känner av. Jag har även gjort en leverbiopsi på de tumörer som finns där och den visade att det är det är spridning från brösttumören. 90-95% av cancercellerna i bröstet och skelettet har receptorer för hormoner (östrogen). I levern är siffran 40%. De erbjöd återigen cellgifter vilket jag tackade nej till även denna gång. Jag har nu istället påbörjat en ny hormonbehandling i sprutform (Faslodex). Det är en antiöstrogenbehandling för de där 40%:en. De övriga 60%:en lämnar jag alltså lite vind för våg.
Jag fick den första sprutan i måndags och sedan var det Zometabehandling i tisdags. Mår hyfsat och har inga svårare biverkningar än så länge. 
Nästa skiktröntgen borde bli nu i april någon gång. Då får vi se vad som har hänt sedan sist.

Men jag säger som Kenta: "Just idag är jag  stark. Just idag mår jag bra."

På återhörande!

måndag 20 februari 2017

Det går framåt, fast på fel sätt...

Goddagens!

Familjen har åkt till Idre på skidsemester och jag har lugn och ro här hemma. Njuter av ensamheten.

Fick mindre roliga besked på min tremånadaderskontroll härom veckan. Cancern har spridit sig till levern. Det finns även en prick på lungan, men de vet inte säkert vad det är. Men man kan ju gissa... Jag tackade åter nej till cellgifter och ska nu på torsdag istället göra en leverbiopsi på tumören för att se om den är hormonbunden. Isåfall blir det någon slags hormonbehandling.

Det går framåt med cancern alltså. Fast kanske inte på det sätt som man önskar. Tumörerna i skelettet är oförändrade sedan i somras. Där verkar hormonbehandlingen iallafall fungera :) Hjärnan vet vi inte, då de inte röntgar den. Det kan trigga igång tillväxten av tumörerna och därför låter man det vara för att inte väcka den björn som sover.

Men jag mår ganska bra! Lite extra trött av årstiden. Kan gå omkring här hemma utan stöd och tar mig ned till källaren själv. Ska snart få en eldriven rullstol vilket innebär att jag kan åka själv till affären. Ser fram emot våren. Hoppas att jag får en sommar till. Är ledsen och lycklig i en salig röra.

Ta hand om er!

fredag 13 januari 2017

Nystart?

Bloggen har legat i träda... Har inte riktigt kommit till skott. Skulle egentligen vilja dela tankar och känslor, men det blir liksom inte av. Och det blir inte idag heller. Idag blir det bilder från köket som jag har lovat för längesedan. Bara för att sparka igång. Håller dessutom på med projektet efter köket - att inreda vårt kontor och gästrum. Har ett färdigt skal som är lite inrett, men fortfarande under uppbyggnad. Kan ju hända att det dyker upp lite bilder därifrån också.

Lite fakta angående min hälsa och mående. Jag mår riktigt bra just nu. Bättre än på många år faktiskt, då nollställningen av mina hormoner gett mig ett jämnare och stabilare mående överlag. Jag kan numera planera mitt liv. Den skelettstärkande medicinen jag tar har också gett resultat rent fysiskt och jag är kroppsligt starkare. Kan gå och stå själv, gå ner för trappan till källaren, ta mig hem till folk och så vidare. En klart förhöjd livskvalitet med andra ord! I oktober gjorde jag skiktröntgen som visade oförändrad status  i skelettet sedan i somras och ingen spridning till inre organ. Att det inte sprider sig får man ju se som goda nyheter i sammanhanget. Ska på ny röntgen om två veckor och får besked vid läkarbesök veckan efter det, så då vet jag mer. Men fram till dess ska jag njuta av att få må lite bra. Eller, nja. Fram till min skelettstärkande behandling med Zometa iallafall. För jag mår apa av den i flera veckor efter. Så i 1 1/2 vecka ska jag njuta. Av livet. Av att få må bra.

Ta hand om er!

Här kommer lite bilder :)