Köksdrömmar

Tog ju bilder på vårt köksbygge för någon vecka sedan. Det har gått framåt sedan dess och alldeles snart är det dags att riva väggen mellan den gamla och den nybyggda delen. Det ska bli så spännande att få se HELA rummet.

Under tiden huserar jag i källaren. Det går över förväntan och igår såg jag inte dagsljuset på hela dagen, då jag bakade och stökade i mitt kök. 

                                          Här är alltså det gamla köket

                Och så den nybyggda delen med den gamla ytterväggen som snart ska rivas.

Och till sist mitt kök i källaren. Som ni ser så går det ju ingen nöd på mig där. Och köket får nog stå kvar där tills vi renoverar tvättstugan. Perfekt när man ska göra inläggningar, koka sylt, göra praliner mm. 

Till sist önskar jag er en skön måndag!

Det var det!

7 1/2 månaders behandling är nu till ända. Förrätt, varmrätt och efterrätt - operation, cellgifter och strålning. Tänk att det gick ändå! Och jag klarade det ganska bra också om jag får säga det själv. Förrätt och efterrätt var "piece of cake". Varmrätten föll mig inte riktigt i smaken. Vedervärdigt och med bitter eftersmak. Som att äta lever ungefär. Blä! Min terapeut konstaterade förra veckan att hon inte hade några betänkligheter angående min psykiska hälsa och ville inte träffa mig lika ofta längre. Synd för vi har det himla trevligt tillsammans.

Så summan av kardemumman är att jag nu är till största delen färdigbehandlad. Det är ju de där hormonerna också så klart. Jag försöker förtränga dem lite och är inte alls så sugen. Väntar en vecka innan jag börjar med dem. Minst.

Huden är lite svedd av strålningen. Det är främst huden vid nyckelbenet som är ilsket röd och kliar infernaliskt. Jag har fått ett omslag i silikon som jag lägger över. Inte för att det hjälper speciellt mycket, utan för att jag inte ska klia sönder huden och få sår. Det kan bli värre en vecka eller två efter strålningen är avslutad, men sedan brukar det vända och bli bättre igen.

Nu ska jag snart fira. Det får nog bli lite jordgubbar till säsongpremiären av På spåret.

Och även om jag är lite trött efter min långa resa, så är jag samtidigt lite förväntansfull. Vart är vi på väg?

Ta hand om er!

Slutet på en era

Jag har nu fyra strålbehandlingar kvar. Då har jag behandlats i 7 1/2 månader. Det känns lite smått fantastiskt att äntligen se slutet. Jag är ganska trött och sliten av strålningen nu. Huden är röd och irriterad och det går inte att ta miste på exakt var det strålas. Det kliar en del men jag försöker att inte klia allt för mycket så att det går hål. Så på fredag dansar jag ut från strålningsmottagningen, fri som en fågel.

Det känns som om livet lägger sig tillrätta nu. På flera plan faktiskt. Jag tillåter mig att njuta av det. Och jag känner tacksamhet över att livet vill vara lite snällare mot mig. Just nu. Trots att jag är sliten så finns det ändå någon slags ny energi som inte ens den mörka årstiden verka bita på. Just nu. Nästa vecka ska jag börja mitt nya arbete med att skapa rutiner. Planera inför julen och låta kropp och själ få näring genom lite praktiskt och kreativt arbete i köket.

Köket ja. Det går framåt. Vi planerar att bygga upp vårt provisoriska kök i källaren till helgen. Det börjar nämligen bli dags att riva ur den gamla delen. Det går framåt. Utan brådska.

Igår tjuvstartade jag lite med att göra glögg och de första pralinerna. Det blev en mörk pralin med pepparkaks-ganache. Tänkte att det kunde passa bra till första advent som är nästa helg. Nästa fredag har jag bokat pepparkaksbak med barnen och lussebullarna få bli nybakade till adventsfikat på söndag. Härliga tider!

Men nu är det dags för lite frukost!

Ha det gott!

Det blev patentmacka

Jag pratar om gårdagens söndagsfrukost. Patentmacka är min fars benämning av stekt bröd med korv, ägg och bacon. Jag plussade på en sallad på sidan och så blev det söndagens frukost. Har ingen aning om vad det blir nästa vecka. Det får mogna under veckan.

Ja ny vecka igen. Jag går in på min fjärde strålningsvecka. Himmel vad snabbt det har gått. Jag har fortfarande inga större besvär. Lite känns det i huden nu, men betydligt mindre än jag hade förväntat mig. Min mjölksyra i musklerna är kvar, men blir bättre och bättre. Däremot är jag ganska sliten och trött, men ändå på benen så jag tänker inte klaga allt för mycket.

Det har varit en väldigt trevlig helg. Det blev lite överraskningsfest för goda vänner och jag fick tillfälle att göra smörgåstårtor. Alltid trevligt med en ursäkt att få stöka i köket lite. Gårdagen gick därmed i baksmällans tecken. Inte av alkohol, utan av att jag gick och la mig lite för sent. Jag är hopplöst känslig med sömnen. Men det var det värt!

Veckan som kommer ska jag jobba på att komma in i lite rutiner igen. Jag har tappat lite av det under mina behandlingar och jag vill gärna ha livet lite mer inrutat. Känner mig lite som en yr höna emellanåt...

Vi hörs!

Det där med söndagar

Söndagar är nog den bästa dagen på hela veckan. Man har liksom kommit ner i varv under helgen och det känns tillåtet att ligga i soffan och slappa med TV:n på. För man får göra det på söndagar.

Idag började morgonen med en våffelfrukost. Jag försöker anstränga mig lite extra just till söndagsfrukosten. Förra veckan gjorde jag det enkelt för mig och vi åt hotellfrukost. Idag blev det som sagt våfflor. Och nu har jag veckan på mig att planera inför nästa söndag. Kanske blir det scones...?

Söndagar brukar jag även göra någon slags efterrätt. Igår dammade jag av ett gammalt hederligt recept och svängde ihop en cheesecake som jag plockade fram ut frysen idag efter middagen. Bara för att det är söndag.

Jo det är något visst med de där söndagarna. Som en stor belöning. Och veckans sista dag.