Jag har nu fyra strålbehandlingar kvar. Då har jag behandlats i 7 1/2 månader. Det känns lite smått fantastiskt att äntligen se slutet. Jag är ganska trött och sliten av strålningen nu. Huden är röd och irriterad och det går inte att ta miste på exakt var det strålas. Det kliar en del men jag försöker att inte klia allt för mycket så att det går hål. Så på fredag dansar jag ut från strålningsmottagningen, fri som en fågel.
Det känns som om livet lägger sig tillrätta nu. På flera plan faktiskt. Jag tillåter mig att njuta av det. Och jag känner tacksamhet över att livet vill vara lite snällare mot mig. Just nu. Trots att jag är sliten så finns det ändå någon slags ny energi som inte ens den mörka årstiden verka bita på. Just nu. Nästa vecka ska jag börja mitt nya arbete med att skapa rutiner. Planera inför julen och låta kropp och själ få näring genom lite praktiskt och kreativt arbete i köket.
Köket ja. Det går framåt. Vi planerar att bygga upp vårt provisoriska kök i källaren till helgen. Det börjar nämligen bli dags att riva ur den gamla delen. Det går framåt. Utan brådska.
Igår tjuvstartade jag lite med att göra glögg och de första pralinerna. Det blev en mörk pralin med pepparkaks-ganache. Tänkte att det kunde passa bra till första advent som är nästa helg. Nästa fredag har jag bokat pepparkaksbak med barnen och lussebullarna få bli nybakade till adventsfikat på söndag. Härliga tider!
Men nu är det dags för lite frukost!
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar