Dag fyra och både stressreaktionen och yrseln som vid de två förra behandlingarna var jobbiga har varit betydligt mildare den här gången. Jag vaknade i natt och kände av yrseln, men inte på det sätt som tidigare. Jag är väldigt trött och sliten och huvudet är avtrubbat, men jag fungerar. Har inte tappat matlusten så mycket denna gången heller, så jag har kunnat äta som vanligt och sluppit att gå ned i vikt. Så det verkar som om den tredje behandlingen blir ytterligare lite lättare att ta sig igenom. Jag hoppas att det fortsätter så och jag är hur som helst väldigt tacksam. Det är tillräckligt jobbigt ändå. om någon vecka så där så anser jag mig ha kommit halvvägs. Halvvägs. Tänk att jag klarat det så långt. Jag som var beredd att ge upp efter den första skräckupplevelsen. Halvvägs...
Jag är ensam hemma. Maken är på hårdrocksresa, sonen på cykeltur med morfar och dottern jobbar. När jag inte mår sämre än jag gör så känns det väldigt skönt. Jag kan vara i min bubbla i lugn och ro och det är faktiskt lite lättare då. Ingen att ta hänsyn till. Och ärligt talat är jag inget trevligt sällskap heller.
Vad gör jag om dagarna då? Jo jag drömmer lite. Drömmer om att bli tillräckligt pigg för att komma iväg med husvagnen igen. Drömmer om att komma ut i skogen och plocka blåbär. Drömmer om att få börja med mitt kök till hösten. Drömmer om att bli färdigbehandlad. Drömmer om framtiden.
Nuet blir lite mindre jobbigt då.
Nu tänker jag drömma vidare.
Vad drömmer du om?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar