Klara besked

Nu vet jag!

Och det blev ungefär som jag trodde. Hela artilleriet ska in, cellgifter, strålning och hormonbehandling och i den ordningen.

Tumören var av högsta grad (=3) 28 mm stor. En liten ilsk rackare som växer snabbt och gärna sprider sig och som är hormonkänslig. 18 lymfkörtlar togs bort och 2 av dem var angripna, 16 var friska. Fördelen med den här sorten av tumör är att den svarar väldigt bra på cellgifter och mina odds för att bli frisk är därmed riktigt hyfsade.

Återigen känner jag lättnad. Kanske konstigt med tanke på vad jag har framför mig, men nu vet jag.

Kirurgin är ju den främsta behandlingen och i princip är ju cancern borta. Men har man otur så finns det micrometastaser i kroppen som väntar på att få växa till sig i skelett, lungor, hjärna eller lever. Därför behandlar man med cellgifter. Eftersom jag hade angripna lymfkörtlar så strålar man även området under armen. Och så efterrätten då. Cancern är östrogenkänslig och därför behandlas man med en antiöstrogenbehandling i fem år. Beroende på hur min fertila status ser ut efter cellgifterna så kan det även bli tal om äggstockshämmare.

Ja det var en lite extra händelserik dag på "jobbet" idag. Jag fattar att jag kommer hamna i helvetet ännu en gång i mitt liv. Det ser jag inte fram emot. Men idag är det min mammas födelsedag och jag väljer att inte våndas för det just idag.

Faktum är att jag tänker strunta i det i morgon också.

Vi hörs!

Kram Eva