Det grubblas en hel del här. Och ibland är jag livrädd. För vad cellgifterna ska göra med min kropp. Att det ska bli för jobbigt så att kroppen helt enkelt inte kommer orka. Att jag inte kommer orka och därmed inte klarar att genomföra en behandling. Inget är självklart. Jag vet att det låter negativt, men oron finns där och gnager hål inifrån och gör mig riktigt rädd och ledsen.
Faktum är att jag ska konfrontera en av mina största rädslor - att få in okända substanser i kroppen. Denna rädsla är inte ogrundad. Jag har haft många och kraftiga reaktioner på både läkemedel/naturläkemedel och mat/livsmedel. Extremt obehagliga reaktioner.
En liten del av mig tänker att det är nyttigt för mig att konfrontera just den rädslan. Det kan leda till att jag vågar pröva annat framöver som faktiskt kan få mig att må bättre.
Sedan finns det ytterligare en möjlighet. Att jag kommer må bättre av cellgifterna. Om man ska ge mitt vanliga sjukdomstillstånd ett namn så finns det en diagnos som heter kroniskt trötthetssyndrom/ME, en diagnos som jag fyller kriterierna för. För några år sedan upptäcktes det av en slump att en norsk patient med ME som genomförde cancerbehandling för lymfkörtelcancer faktiskt blev bättre av sin behandling. Efter detta har det gjorts en mindre studie för att se om sambandet stämmer. Och det gör det. Två tredjedelar av patienterna med ME fick i studien förbättrade symtom vid behandling med cellgifter och för merparten var det en kraftig förbättring. Man tror att ME/kronisk trötthet är en autoimmun reaktion i kroppen som orsakas av en störning i immunförsvaret. Att immunförsvaret är överaktivt. Eftersom cellgifterna slår ut immunförsvaret så skulle det kunna vara orsaken till att många av dessa patienter blir märkbart bättre. I mitt fall är jag ganska säker på att jag har just ett överaktivt immunförsvar. Jag har nästan aldrig infektioner. Sist var det en förkylning i augusti 2013. Feber har jag haft en gång de senaste 15 åren. Och när jag får en infektion så går den över snabbt/är lindrig.
Nu gäller denna studie en helt annan sorts cellgift än jag ska få. MEN. Min forskarhjärna går alltid igång på sådant här och eftersom jag nu fått information om vilka sorter jag ska få, så googlade jag så klart varje namn tillsammans med chronic fatigue syndrome och det blev bingo! Samma forskare i Norge håller just nu på att genomföra en ny studie för att testa även cyklofosfamid i samma syfte. Och just cyklofosfamid är ett av de tre preparat som ingår i de första tre cellgiftsbehandlingarna som jag ska få.
Så trots att jag fortfarande är livrädd så tycker forskarsjälen i mig att det ska bli lite spännande också. Om inte annat så gör det rädslan lite mer hanterbar.
To be continued...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar