Jaha ja. Nu står jag i startgroparna.
Onsdag nästa vecka ska jag till operation för att sätta in min port-a-cath. Tanken var att jag skulle få min första cellgiftsbehandling redan dagen efter. Det hade ju varit helt ok, förutom att jag skulle få göra nästa behandling dagen före midsommarafton. Det kändes inte alls lockande med tanken att få ligga hemma själv och spy samtidigt som familj och vänner firar midsommar på Öland. Så det var ok att jag sköt upp behandlingen (på egen risk) några extra dagar. Jag kommer behandlas vid sex tillfällen var tredje vecka och med två olika sorters cellgifter. Byte vid halvtid. Klart någon gång till hösten, typ september. Det blir nog första gången i livet som jag kommer ha en viss längtan till hösten...
1 juni blir alltså första behandlingen. Känns ändå lite bra att jag slipper smutsa ner årets bästa månad med tråkigheter. Men ungefär där tar mina positiva argument slut. Det känns verkligen inte alls kul det här. Vissa dagar känns det självklart att göra en behandling, men andra känns det väldigt lockande att bara fly till ett varmare land och sticka huvudet i sanden. För verkligheten är att vakna till en mardröm. Varje dag.
Veckans uppdrag blir att beställa hem några fina huvudbonader som ersättning för det krulliga håret som snart är ett minne blott. Jag avböjer peruk. Not my cup of tea helt enkelt.
Men en och annan stämningsförhöjare finns det allt också! Virket till vårt altanbygge börjar komma och till helgen ska det
1. Börja byggas
2. Bli varmt och soligt
3. Kokas kroppkakor/köpas pizza (beroende på husmors status)
Lev väl!
/Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar