Att se ljuset i tunneln

Nu är jag inkopplad med det sista giftet. Det är obeskrivligt skönt att vara vid slutstationen för den här tuffa behandlingen. För det är och har varit extremt påfrestande och jag känner mig både mentalt och kroppsligt väldigt sliten och sargad. När september är slut så räknar jag med att de värsta efterdyningarna av den sista behandlingen ska vara över. I oktober ska jag påbörja min återhämtning och få möjlighet att slicka såren. 

I oktober kommer jag också påbörja strålbehandlingen. Fem veckor av daglig strålning (mån-fre). Hade läkarbesök idag och önskade att min hormonbehandling skulle påbörjas när strålningen avslutats och inte samtidigt. 

Jag försökte även förhandla bort mina sprutor, men värdena är pressade så jag får väl köra på tills det tar stopp den här gången också. Suck. 

Förgiftad för sista gången alltså. Hade jag druckit alkohol så hade champagne varit på sin plats, men ett leende på läpparna och lättnaden över att snart fyra månaders behandling är över känns som belöning nog😊

Ta hand om er!