Mitt i veckan

Det är sega och tunga dagar, men jag är på återhämtning nu. Det går åt rätt håll. Jag blev utslagen efter den första skit-sprutan och orkade knappt röra mig ur fläcken i måndags. Jag stoppade där. Är lite nojig över att få en infektion, men det går bara inte att fylla på med fler sprutor när jag blir så dålig. Så jag ska försöka vara lite extra försiktig med att träffa folk nu i ett par veckor, innan kroppen förhoppningsvis börjar sin återhämtning.

Återhämtning ja. Det har varit många tuffa månader. Kropp och själ är trötta och sargade. Även om behandlingen är långt ifrån färdig, så är (förhoppningsvis) den allra tuffaste biten över och jag kommer till viss del kunna slappna av lite. Jag vet att det är då jag ska hantera den mentala svackan. Jag vet att jag måste jobba aktivt med återhämtning på flera plan. Varje del av mig måste få göra sig hörd. Kropp och själ. Min plan är att kroppen ska få uppmärksamhet genom försiktig yoga. Jag börjar med några minuter varje dag. Försiktigt. Och avslappning. När kroppen får uppmärksamhet så får själen lite vila.

Och så en distraktion. Köksprojektet. Ett kreativt och konstruktivt arbete att fokusera tankarna på. Att  förverkliga en inre målbild.

Sedan behöver jag komma tillbaks till den vanliga vardagsstrukturen. Att ge varje dag ett meningsfullt innehåll anpassat efter dagsform. Komma in i gamla rutiner helt enkelt. Hitta gnistan.

Livet går vidare. Med lite rädsla. Rädsla för cancer. Rädsla för att döden ska komma för tidigt. Men också med en försiktig glädje och förväntan. Förväntan om livet.