Det där med sista gången

Trots att jag inte alls kände mig mentalt förberedd för den här sista omgången med gifter och att jag helst hade velat lägga mig ner på golvet och gråta som ett barn för att slippa, så känner jag mig nu ganska lugn. Jag tänker att det faktiskt ÄR sista gången och det känns som om jag har övertaget över gifterna och tänker för mig själv "passa på att plåga mig medan ni kan...ha ha". Det ger en viss styrka faktiskt. Kanske det där lilla jag behövde just den här gången. Så trots att det är en pest och pina, så känner jag mig samtidigt tacksam och lycklig.

Igår var en ganska ok dag. Jag blir väldigt lugn i kroppen när jag är nyförgiftad med den här giftsorten, känner mig lite drogad nästan. Idag är jag betydligt tröttare, har lite mer ont i kroppen och känner mig ganska avtrubbad i hjärnan och lite yr. Jag anpassar mig efter det och kommer ta det ganska lugnt. Kolla på Hela Sverige bakar eftersom jag somnade innan det började igår, lyssna färdigt på den nya Milleniumboken - troligen liggandes på altanen. Dagens arbete blir att hänga en maskin tvätt på tork. Ja, det är nog ungefär vad som blir gjort idag. Denna dag som präglas av tacksamhet. En tacksamhet som jag behöver de där riktigt tuffa dagarna som jag vet kommer snart. De där riktigt tuffa dagarna som kommer för sista gången...