Jag tror dock inte att det kommer gå obemärkt förbi när det händer. Att förlora ett bröst har i ärlighetens namn inte berört mig överhuvudtaget. Jag har inte känt det som någon förlust alls. Men håret... Det där krullet är liksom så mycket jag. Det definierar mig och det kommer bli känslosamt. Jag får sörja och sedan gå vidare. Det kommer ju tillbaka igen. Så småningom.
Återhämtningen går framåt. Jag har varit i upprätt ställning idag. Är fortfarande tungt yr och trött, men det är uthärdligt.
Tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar