Klara, färdiga...

Gå!

Det blir behandling redan i morgon och efter behandlingen blir jag inlagd på en kirurgavdelning för att få hjälp om det blir allt för jobbigt.

Jag blundar och hoppar utför stupet. Igen. Vi får se hur det blir den här gången.

Just nu känns det ingenting. Precis som inför första behandlingen. På ett sätt bra att det blev så snabbt inpå, för då hinner jag inte tänka och våndas.

Så kvällen ska tillbringas med att förbereda inför morgondagen.

När jag kommer hem igen har jag hunnit fylla 43 år.

Jippie.