Som ni kanske förstår så har jag haft sex extremt tuffa dagar. Nu tror jag att jag vet hur tortyr känns och fungerar.
Det handlar om dödsångest och dödslängtan. Dödsångest när det man utsätts för är så olidligt att man tror att det kommer innebära döden. Efter tillräckligt lång tid av dödsångest så ger man liksom upp och en dödslängtan infinner sig. En liten lättnad faktiskt, då man med öppna armar välkomnar det där man samtidigt har ångest för.
Tortyren har (förhoppningsvis) tagit slut. Idag har jag välkomnat livet igen. Vilken lättnad! Även om det bara är för idag så ger det iallafall mig lite kraft och hopp. Jag visste att detta inte skulle bli lätt, men hoppades att det inte skulle bli så svårt. Nu är det så och jag behöver ta viktiga beslut om hur fortsättningen ska se ut. Vilket beslut det än blir så kommer det vara väl genomtänkt och noga avvägt. Först måste jag få lite distans till det som hänt och få slicka mina sår i lugn och ro.
Livet går vidare. En dag i taget. Och just idag är jag stark. Igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar