Home sweet home

Det är såå skönt att vara hemma igen. Att få sova i sin egen säng utan att bli väckt av att en sänggranne behöver byta blöja, ta antibiotika eller blodprov. I natt kunde jag i lugn och ro och snurra på småtimmarna och somna om när det var dags.

Det har gått bättre den här gången. Det är i princip exakt samma symtom i exakt samma förlopp, men om volymknappen var på 10 förra gången, så har den varit på 7-8 nu. Det är otroligt jobbigt och påfrestande för både kropp och själ det här, men jag känner att jag klarar det om det inte blir värre. Faktum är att jag gjort en tredjedel av den här behandlingen nu. Nästa gång är jag halvvägs.

Idag är en tuff dag. Precis som dag sex förra gången, så känner jag mig helt igenkorkad i huvud och kropp, tungt att andas, tung yrsel, nedstämd och ledsen. Men jag orkar sitta upprätt och förhoppningsvis finns det lite energi till kvällen sedan. Jag vill börja sy de där gardinerna till altanen...

Altanen ja - den är ljuvlig. Blev precis så bra som det såg ut i mitt huvud när jag planerade den. Igår låg jag raklång i soffan i skugga och lagom bris, samtidigt som jag arbetsledde min käre make i att sätta upp gardinvajer. Funkade utmärkt. Det är lite kvar att göra. Det ska till några avslutande bräder till däcket där det även ska sitta lite belysning, trappen ska byggas och så lite sista piff. Sedan är det klart. Då ska jag försöka få till en bildkavalkad.

Vi är ett bra team jag och min make. Jag är arkitekt, inredare och projektledare medan han är ingenjör och den som bygger. Vi tar tid på oss att planera och bolla idéer fram och tillbaka och vi är ofta väldigt nöjda och tillfreds när våra projekt är avslutade. Nästa projekt är garaget och förhoppningsvis kommer vi igång med vårt stora köksprojekt till hösten/vintern. Det skulle ju kommit igång nu i vår, men det kom lite emellan. Men var sak har sin tid. Köket får sin så småningom.

Efter att ha tittat på och gråtit till en film där huvudpersonen dör i ALS, tänker jag nu muntra upp stämningen med att lyssna färdigt på min feelgoodroman "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström. Kan hända att det blir i raklångt läge på altanen...

Lev väl!